Det vackra livet.

Avklarat tre dagar på säljkurs.
Diplomerad minsann.

Fyttirackarns va skönt att det är helg.
Min dator är tillbaks från lagning,
men är inte lagad. Hur går det ihop?
Jävla nötter alltså. Man vill ju inte att
sin nya dator ska ha en spricka,
men det lagar de tydligen för den fungerar ju.
Ja det gör den, MEN vafan betalar man tiotusen
för något ska det fan va skinande vacker som
en diamant och en liten detalj: hel!
Sån är det bara. Punkt.
Jag är besviken.

En till motgång, kan hända att jag inte kan åka
hem nästa helg och hämta all my things.
För att min salgledare (hädan efter kallad ignorant prick)
glömde av att lämna in mitt kontonummer.
-'Men gör det nåt att du inte får lön nu då?'
Vafan tror du? Jag kanske kan ta din lön då i stället,
eftersom du verkar ju inte tycka att det är så viktigt
med att få lön. -'Eh..nee..' Nää precis.
Hur många idioter finns det där ute egentligen??

Ännu fler tråkigheter.
Man börjar kanske komma upp i den åldern när
mor- och farföräldrar börjar komma upp i åldern.
Mina lever fortfarande, och jag har inte reflekterat över det.
Förens nu. Att de inte kommer finnas där för alltid.
Har alltid räknat med att de ska vara där,
för det är så det är, så det ska vara.
Dåliga besked har kommit som på räls bara de
senaste månaderna, och har börjat inse att de
inte kommer finnas för alltid. Jag saknar alla
nu, samtidigt som jag vet att jag måste leva
mitt liv så är det jobbigt att jag inte är där de är.

Idag är en sorlig, fattig och regning fredag.