Det vackra livet.

Det är ofta det slår mig att jag inte känner mig 'hemma'
Jag känner liksom, visst jag kan va människa och va trevligt.
Men egentligen spelar det ingen roll, jag får inte ut nåt och
säkerligen får inte de andra det heller eftersom vi inte klickar.
Jag känner mig liksom missanpassad, placerad i fel fack.
Jag är inte den som placerar i fack, har alltid ogillat att det ens
finns ett sånt uttryck. Men det är faktiskt lättast att förklara det så.
För tillfället i mitt liv känner jag mig missanpassad för det mesta.
På jobbet,
vill egentligen inte gå in på det för det är inte helt super
att sitta här och glappa käft. Men jag känner mig inte bekväm på jobbet.
Jag kan inte vara som jag är, jag kan inte se ut som jag vill och jag kan
inte ge det jag har att ge. För jag är inte bekväm.
På gymmet,
där är man alltid felplacerad när man är tjej och älskar
styrketräning. För det är ju big no no att va tjej och träna med fria
vikter och faktiskt ta i när man tränar. Tjejer ska ju studsa runt på
aerobicspass och vifta med hästsvansen.
Fick en litet tips häromdan..
'nee men ska ju köra stora muskelgrupper först'
Eh what?!
Fick lust att fråga vad han gått för utbildning
eftersom han hade kunskapen att uttala sig om det.
Men höll snattran..lika bra.
Han är trots allt väldigt trevlig, och vill gärna hålla det på en trevlig nivå.
Med min familj,
jag älskar min familj till döds men just nu skulle
jag inte vilja åka på semester tillsammans.
Det skulle liksom bli m & p, Linda & Micke och deras Hugo, och sen jag.
vadå femte hjulet, nej tack. skona mig.
Jag skulle få sitta på flajjen på bordet för det är extraplatsen.
Jag skulle få det enda enkelrummet, eller få sova med m & p.
Vad väljer man liksom..Jag är 23, sist jag sov med m & p minns jag inte ens.
Behöver inte ha mer in my face att jag är singel.
Mina vänner,
Jag älskar mina vänner över allt annat,
och jag älskar dom ännu mer för att de accepterar mig för den jag är.
För vi är olika, men är det nog det som gör oss till oss.
Som gör att vi håller i hop och aldrig bråkar.
Men jag tycker det är synd ibland att vi inte är helt lika,
för mina vänners vänner är inte alltid mina vänner.
Alltså visst vi hänger,
men vi skulle aldrig hänga själva.
För vi är inte lika. Vilket jag ibland tycker är synd.
Missanpassad
Jag behöver nånstans där jag passar,
där jag kan vara jag.
Där jag kan utveckla min person.
 Jag behöver känna mig bekväm
och vara där jag känner jag bidrar.
Just nu är jag tom.