Det vackra livet.

Jag vill inte vara komplicerad.
Varfør måste jag snurra in mig sjælv i mig sjælv
och førstora precis allt till værldsproblem.
Lite enkelhet i vardagen, tack.

Vill inte påverkas av någon annan.
Vill inte att mina handligar ska utgå från vad nån annan gør.
Førsøker intala mig sjælv att jag inte kænner någonting.
Att allt ær lugnt, att jag ær gjord av stål typ och inte faller så lætt.
I min omedvetna blåøgda værld intalar jag mig sjælv att det inte finns några kænslor.
Att mina handlingar utgår från mig och att jag inte påverkas av dig.
I den kalla sanningen finns det kænslor.
Jag påverkas av dig, mot min vilja.
Du får mig att tænka tankar jag annars inte skulle veta fanns.
Du har mig, omedvetet, i ditt jærngrepp.
Mot din vilja kænner jag før dig på ett sætt jag inte borde.
Det finns inget vi i framtiden, finns inget vi nu.
Snælla, slæpp mig från ditt jærngrepp.