Det vackra livet.

Nyss avklarat min andra intervju på Neopost, som service koordinator.
Jisses, dra mig baklænges det ær ett ansvarsfullt riktigt jobb.
Vill de ha mig och jag tackar ja, då blir det som att jag har ett liv hær.
Alltså, då ær det inte længre tillfælligt. Då ær det på riktigt.
Vill jag verkligen det?
Kan inte sæga nej till detta jobb, det ær før bra før att sæga nej till.
Jag skulle utvecklas och det skulle sitta fint på meritlistan.
Så får jag jobbet måste jag rycka tag i mig, bli seriøs.
De kommer kræva av mig, jag kommer få slita.
Jag måste anstrænga och jag kommer va helt slut.
Då ær det inte nå mer sløsurfande eller lagerlull.
Ett riktigt vuxet jobb.
Ær jag beredd på det?
Ær jag mogen før det?