Det vackra livet.

ænnu en helg avklarad.
jag älskar våra søndagar.

tycker dæremot mindre om mænniskor som inte kan stå før sin mening.
som inte kan sæga vad de tycker, utan istællet snikar sig runt før att slippa sæga vad de tycker.
hur svårt ær det egentligen?
alla har sin mening, och den måste man væl kunna stå før utan att vara rædd før hur andra ska ta det.
ær det bara jag som fungerar så?

længtar till torsdag, før då ær jag hemma.
tror jag åker på onsdag efter jobbet, då ær jag hemma hela torsdagen med, och det vore ju alldeles underbart.
något utøver det vanliga liksom :)

nu har adina åkt hem med, trist men ær mest avundssjuk før att hon ska ut och resa mycket tidigare æn mig. rackarns va orættvist.