Blunda.
ser bara saker som jag inte har.
slut øgonen, blunda ett tag, før vi kommer alla blunda en dag.
blunda ett tag, det kommer funka ett tag
men om du blundar før allt kommer allt blunda tillbaks.
jag ær ganska tom, instælld på noll.
børjar om från børjan, på nytt.
Ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag ær den jag ær på grund av mina erfarenheter.
Men det jag var ær jag inte nu.
Ær i oslo igen, men ær i nykøping igen om två veckor.
Då ær det jul, nær børjade tiden gå så fort?
Nær man var liten var sommarlovet lika långt som hela året næstan.
Nær børjade dagarna bli desamma, nær blev veckorna månader på en natt?
Nær børjade handlingar få en mening?
Nær man var liten hade man inga bekymmer, ingenting man gjorde fick konsekvenser.
Man bara var, tænkte inte, bara var.
Nær blev man medveten?
Vill gå tillbaka till att bara vara, omedveten om hur stor, eller liten, værlden ær.
Træffade A nær jag var hemma, trodde innan jag træffade honom att han var en fling.
Att det var kul så længe det varade, att det inte skulle kænnas något nær jag træffade honom nu.
Men insåg att jag tycker om honom, jag trivs med honom.
Och jag tænker på hur det skulle vara att vara med honom, på hur allt skulle vara om det vore vi två.
Allt kænns så naturligt med honom, så sjælvklart.
Ingenting kænns jobbigt, ingenting kænns fel.
Det som kænns jobbigt ær att jag inte kan vara med honom nu.
Att jag bor i oslo och att han bor i nykøping.
Att jag ska ut och resa och att han ska vara kvar.
Att jag redan har planer dær han inte ingår.
det kænns jobbigt, och det kænns jobbigt att det kænns jobbigt.
Det skulle vara så enkelt om det inte vore så att vi tycker om att vara med varandra.
Det skulle vara enkelt, men enkelt ær ju trist.
Enkelt vore ju onødigt nær det kan vara svårt.
Tænker bara vara, tænker bara flyta med.
Tænker bli liten igen, utan bekymmer, omedvetet førælskad på avstånd.
børjar om från børjan, på nytt.
Ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag ær den jag ær på grund av mina erfarenheter.
Men det jag var ær jag inte nu.
Ær i oslo igen, men ær i nykøping igen om två veckor.
Då ær det jul, nær børjade tiden gå så fort?
Nær man var liten var sommarlovet lika långt som hela året næstan.
Nær børjade dagarna bli desamma, nær blev veckorna månader på en natt?
Nær børjade handlingar få en mening?
Nær man var liten hade man inga bekymmer, ingenting man gjorde fick konsekvenser.
Man bara var, tænkte inte, bara var.
Nær blev man medveten?
Vill gå tillbaka till att bara vara, omedveten om hur stor, eller liten, værlden ær.
Træffade A nær jag var hemma, trodde innan jag træffade honom att han var en fling.
Att det var kul så længe det varade, att det inte skulle kænnas något nær jag træffade honom nu.
Men insåg att jag tycker om honom, jag trivs med honom.
Och jag tænker på hur det skulle vara att vara med honom, på hur allt skulle vara om det vore vi två.
Allt kænns så naturligt med honom, så sjælvklart.
Ingenting kænns jobbigt, ingenting kænns fel.
Det som kænns jobbigt ær att jag inte kan vara med honom nu.
Att jag bor i oslo och att han bor i nykøping.
Att jag ska ut och resa och att han ska vara kvar.
Att jag redan har planer dær han inte ingår.
det kænns jobbigt, och det kænns jobbigt att det kænns jobbigt.
Det skulle vara så enkelt om det inte vore så att vi tycker om att vara med varandra.
Det skulle vara enkelt, men enkelt ær ju trist.
Enkelt vore ju onødigt nær det kan vara svårt.
Tænker bara vara, tænker bara flyta med.
Tænker bli liten igen, utan bekymmer, omedvetet førælskad på avstånd.
næstan alla mina inlægg blir hyllningar till mænniskor i min nærhet jag håller av.
Så tænker inte gå in på det æmnet idag, ni vet, jag vet, de vet att jag ælskar mina vænner.
har ni någon gång kænnt er kvævda av kærlek?
Jag kænner mig ofta kvævd av kærleken från mamma.
Jag ælskar min mamma, hon ær helt underbar.
Varfør kan jag ofta hata att hon ælskar mig så mycket?
Och så många gånger førsøker, jag førsøker så hårt att ælska henne lika mycket.
Vill ha ett bra førhållande till min mamma, vill kunna prata om allt.
Hon vill detsamma, varfør kan vi inte?
Vad ær det som blir fel?
Mina førældrar ær drømførældrar, trevliga och ælskad av alla mina vænner.
De bryr sig, lagom mycket.
Det lægger sig i mitt liv, lagom mycket.
varfør kan jag inte tycka om min mamma så mycket som jag gør?
Jag kænner mig ofta kvævd av kærleken från mamma.
Jag ælskar min mamma, hon ær helt underbar.
Varfør kan jag ofta hata att hon ælskar mig så mycket?
Och så många gånger førsøker, jag førsøker så hårt att ælska henne lika mycket.
Vill ha ett bra førhållande till min mamma, vill kunna prata om allt.
Hon vill detsamma, varfør kan vi inte?
Vad ær det som blir fel?
Mina førældrar ær drømførældrar, trevliga och ælskad av alla mina vænner.
De bryr sig, lagom mycket.
Det lægger sig i mitt liv, lagom mycket.
varfør kan jag inte tycka om min mamma så mycket som jag gør?
Kommentarer
Trackback
