Alla har fått fittklappar utom jag!
Var äckligt bitter när alla fått julklappar från sina jobb, alla!, utom jag.
Har hade minsann inte fått en endaste, inte ens från toptemp.no vilket Carran fått.
totalt förd bakom, bortglömd och helt ouppskattad tydligen.
Så i min ilska fick jag ur mig 'jag har inte fått en enda fittklapp! alla har fått fittklappar utom jag!'
Det först efter jag såg ironin i det hela.
Bello kläcker därefter kommentaren 'jenny du kan få en fittklapp av mig' och viftar lite med handen.
Julafton 2oo7 glider mot sitt slut.
Har haft en bra julafton dock utan snö vilket tar bort hela julkänslan lite grann, eller egentligen helt.
ville först inte va bitter men insåg sen hur sjukt besviken jag faktiskt är att det inte är snö ute.
Firade jul med farmor & farfar och famlijen i går.
Klädde granen och lackade paket.
Åt julmat och drack glögg.
Vaknade 12 (!) idag och åt julfrukost med mamma och pappa.
Gjorde ett tappert försök att göra mig julfin med en hårfön som bara blåser kall-luft.
Gick sådär, men iväg kom vi till slut.
Julafton hos mormor och morfar och resten av släkten.
missa (katastrof) första delen av kalles jul.Den bästa delen, förbannat.
Man vill ju se tomtefabriken liksom, det är ju det som är kalles jul.
Rackarns bananer, försökte dränka mina sorger med glögg (alkholhaltig såklart, jag var besviken)
Träffa mina kusiner som jag inte träffat på ett år.
jisses de växer!
Öppna paket och drack kaffe.
Sen blev det singstar, guitarr hero och dansmatta för hela slanten!
Mina tappra försök med hes förkylningsröst resulterade dessvärre inte i några rising star betyg men kul det hade vi!
Väldigt mysigt att träffa släkten igen.
Har hade minsann inte fått en endaste, inte ens från toptemp.no vilket Carran fått.
totalt förd bakom, bortglömd och helt ouppskattad tydligen.
Så i min ilska fick jag ur mig 'jag har inte fått en enda fittklapp! alla har fått fittklappar utom jag!'
Det först efter jag såg ironin i det hela.
Bello kläcker därefter kommentaren 'jenny du kan få en fittklapp av mig' och viftar lite med handen.
Julafton 2oo7 glider mot sitt slut.
Har haft en bra julafton dock utan snö vilket tar bort hela julkänslan lite grann, eller egentligen helt.
ville först inte va bitter men insåg sen hur sjukt besviken jag faktiskt är att det inte är snö ute.
Firade jul med farmor & farfar och famlijen i går.
Klädde granen och lackade paket.
Åt julmat och drack glögg.
Vaknade 12 (!) idag och åt julfrukost med mamma och pappa.
Gjorde ett tappert försök att göra mig julfin med en hårfön som bara blåser kall-luft.
Gick sådär, men iväg kom vi till slut.
Julafton hos mormor och morfar och resten av släkten.
missa (katastrof) första delen av kalles jul.Den bästa delen, förbannat.
Man vill ju se tomtefabriken liksom, det är ju det som är kalles jul.
Rackarns bananer, försökte dränka mina sorger med glögg (alkholhaltig såklart, jag var besviken)
Träffa mina kusiner som jag inte träffat på ett år.
jisses de växer!
Öppna paket och drack kaffe.
Sen blev det singstar, guitarr hero och dansmatta för hela slanten!
Mina tappra försök med hes förkylningsröst resulterade dessvärre inte i några rising star betyg men kul det hade vi!
Väldigt mysigt att träffa släkten igen.
ibland ska man verkligen vara tyst när det man säger inte kommer att leda någonstans ändå.
Irriterar man sig på något men vet att oavsett om man säger till eller inte så kommer ändå ingenting att förändras, så kan man lika gärna vara tyst.
Tycker man om någon, men vet att det inte kommer att gå så kan man faktiskt lika gärna vara tyst för att inte förstöra det man har för stunden genom att vilja ha mer.
Jag hade velat höra exakt de orden för en månad sen, nu är allt fel.
Det är för sent, det var inte kul att vänta så länge.
Att vilja så mycket, så länge utan att få respons.
Vet att det låter som att jag aldrig har tyckt något eller velat något.
Men det har jag verkligen, ville så hårt.
Så mycket att jag på något sätt försökte bortse från mina känslor.
Det är för komplicerat.
Allt skulle kunna vara så bra.
vi skulle vara så bra.
Allt stämmer, utom tiden.
Vi vill samma saker, men på olika nivåer.
Och vi skulle båda inte kunna offra det vi vill för den andra, för det är inte vi.
Det är det vi tycker om med varandra, och det är därför jag kommer släppa det här.
För jag vet lika bra som du att det kommer stanna nu.
Därför önskar jag att du hade varit tyst.
Jag är väldigt glad, samtidigt som jag är väldigt ledsen.
Jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill.
Kom inte och säg att det inte är jag, säg inte att jag har strul.
Det irriterar mig lite att du läser min blogg för du påstår att du inte vill ha någon kontakt med mig,
att du inte vill prata med mig.
Ändå vill du veta hur jag har det genom att du läser min blogg,
men jag ska inte få veta hur du har det.
Hur går det ihop?
Är det moget beteende, kan du inte snälla ta ditt förnuft till fånga.
Vill veta att du har det bra, bryr mig om dig. Tänk på det iallafall.
för om du inte vill prata med mig,
tycker jag inte att du har rätt att läsa min blogg för det är inte rätt från din sida.
Jag vill så mycket, har så många planer.
men det konstiga är att jag skulle kunna släppa allt om tillfälle kom.
Eller inte släppa, men ändra eller skjuta upp mina planer.
Hur gärna vill jag då det jag vill?
Jag vill träffa en kille som jag kan göra alla mina drömmar med.
Vill träffa en kille som är på samma plan som mig.
varför är det så svårt?
Är det för att jag är kräsen, kräver jag för mycket?
Vad är det som gör att man blir kär?
Blir man kär i personligheten, värderingarna, stilen?
Blir man kär i personen eller blir man kär i det personen vill?
Vad jag tänker är..
Bara för att jag vill resa, vill se världen och göra saker skulle det kunna vara så att jag blir kär i en kille för att han också vill resa och göra saker?
Som att jag på nåt vis i mitt undermedvetna bestämmer att jag vill vara kär i en viss person för att det skulle passa bra.
Jag har krossade förhållanden bakom mig, men jag vet inte om de har gjort mig stark eller svag.
Jag har lärt mig mycket, är den jag är för att jag haft de förhållandena.
Men jag känner mig osäker, känner mig rädd på något vis för att jag så gärna vill att mitt nästa förhållande ska fungera att det kommer att göra så att det krossas. För att jag så gärna vill.
Det var så i mitt förra förhållande, jag ville för mycket.
eller egentligen inte för mycket, men jag ville mer.
Och att ge allt, att satsa allt och verkligen visa vad man vill och sen bli puttad utför stupet det är inte något jag vill göra om.
Vill aldrig må så dåligt utan att själv kunna påverka det, aldrig igen kommer jag ge hela mig själv till någon annan.
Tänker behålla mig själv för att jag är så rädd att jag ska låta en annan person såra mig så djupt igen.
Är jag då inte reda för ett nytt förhållande eller är det så att jag bara tänker för mycket?
Samtidigt vet jag, att när jag blir kär och träffar rätt kille så kommer jag inte tänka ens.
Allt kommer falla naturligt och det kommer inte finnas några problem.
Inga hinder, allt kommer bara vara rätt.
Bara din ögon visar en underbar känsla och livslust,
som skulle få vilken kille som helst att gå den krokiga vägen med dig.
Ditt leende som är fullt av glädje och lycka får oss att titta, oftast för länge.
Nästan som att du är gjort för att beskåda och visst är det så.
Man njuter av att lägga blicken på dig.
Skulle någon få tag i dig, borde han aldrig släppa din hand.
Är man hos dig, med dig, känns inget jobbigt, tråkigt eller fel.
Du har den speciella känslan av kvinnlighet som många andra söker.
Du får andra än dig själv att känna självsäkerhet.
I dig har du de bästa kvalitéer man kan önska.
Du är fantastisk.
Frågan är, kan jag verkligen släppa din hand?
Kommentarer
Trackback
