Jag kastade in handduken.
Tog tjuren vid hornet, not my kind of thing alltså.
Och jag är nöjd, fel; Jag är löjligt nöjd.
Och Daniel har fått ett nytt jobb, och vi ska flytta
alla mina saker från Nyköping till Oslo i helgen.
Vi har fått låna bil av Daniels snälla vän, så vi
slipper den mördarresan som var planerad.
Oslo-Gbg-Nyköping-Oslo-Gbg-Oslo.
Nu blir det bara från Oslo till Nyköping.
Jag har börjar lägga in norska ord och skriva
på norska, något jag inte är det minsta stolt
över. Har liksom blivit ett ont måste i och med jobbet.
Jag längtar tills vi flyttar till Göteborg.
Nu är det en timma kvar på jobbet, sen ska jag hem
till hemmets trygga vrå. Blev ingen fika med Carro,
hon ska plugga. Jag är så stolt över henne att hon
pluggar. Inte något jag tänker göra i första taget.
Det händer mycket, men samtidigt ingenting.
Jag blir bara mer och mer kär i min fina pojkvän.
Hösten har kommit och att gå utanför dörren
utan vantar är inte längre ett alternativ.
Min mamma är i Venedig nu och min pappa åker
till Spanien i morgon, är avundssjuk ända in i
benmärgen (som i den här kylan är iskall).
