Det vackra livet.

look into your heart and you'll find love, love, love.
got to sing it right to be loved.

Tiden går så sakta när man vill att den ska gå fort. Vill så gärna att klockan bara ska vara 16 nu så jag kan få hem från detta hemska ställe. Var på så bra humör när jag vakna i morse, hela vägen till jobbet men så fort jag kom in här så blev jag på dåligt humör. Det är som att det osar tristess här. Blir så sjukt uttråkad av att vara här.
Det är bara så stor skillnad mellan att vara 22 år, svensk mot att vara 42 år och norsk när man jobbar på ett företag i Oslo. Jag instresserar mig inte i vilken skola deras bångstyriga tonåringar går i, hur kallt det är på deras sovrum eller hur mycket folk det va i Lillehammer på nationaldagen. Är mer intresserad av vad elefanter äter till middag.
Vill inte vara i det livet som jag ska leva om 10 år. Det är psysiskt påfrestande att se vilket öde som väntar. Men å andra sidan, kommer jag nånsin tycka det är intressant att prata om folkdräkter och hur billigt det är på det stora köpcentret som ligger 33 minuter med bil utanför den centrum (där "alla" butiker finns)? Kommer det någonsin vara intressant att prata om?
Ber till gudarna att jag aldrig någonsin blir så tragisk! Måste man bli så bara för att man skaffar familj?
Då kan jag ju säga ärligt, rakt från hjärtat att jag tänker då minsann inte ge upp livet för att sitta hemma och uggla med ett par snorande, skrikande små odjur. hellre barnlös än livlös.

Idag ska jag ge mig ut på fotografuppdrag, lovat mig själv att knäppa upp de fem rullarna jag köpte häromveckan.
Så den närmsta tiden kommer systemkameran vara min bästa vän. Vill minnas Oslo.


 
I'm blind to you haters.