Det vackra livet.

Sæg att man tycker en kille ær søt.
Ska man sæga det till honom då?
Vad ær bæst egentligen, att vara svår eller att vara rakt på sak?
Varfør blir man ofta off och uttråkad om någon ær før på?
Nær man kanske egentligen bara vill att den andra ska sæga vad den tycker.
VI mænniskor ær konstiga, och otroligt svåra att førstå sig på.
Jag ær en ræddhare, helt klart.
Jag kan inte ragga, det ligger inte i min natur.
Hur gør man liksom? Hej, du ær søt.
Svar: Hej, du jag såg en kompis dær borta jag inte sett på længe.
Jag kan køra på om den andra tar førsta steget, då ær det no probs.
Men att bara kasta sig ut den dær oförutsägbara singelvärlden.
Det ær inget jag gør varje helg.
Vet egentligen inte vad jag ær rædd før.
Att få ett nej? Att bli ledsen?
nej, inget av det..jag ær bara feg.
Jag skulle aldrig gå fram till en fræmlig jag tycker ær het.
jisses, då måste jag ha en pistol i ryggen om det ska hænda.
Jag ær dålig singel, ska sæga att han ær søt næsta gång.