Det vackra livet.

Det känns mysigt och fräscht på nåt sätt.
Känns som jag har tränat, även fast jag
inte rört mig en centimeter från soffan.
Jag vet att jag borde.
Men det känns så jobbigt att jag borde.
Så jag skjuter på det istället.
Det jag vill är att styrketräna.
Bli riktigt svettig på ett spinningpass.
Men då måste man köpa ett gymkort.
Det kan jag inte.
Inte just nu.
Jag borde ta mig ut på en joggingrunda.
Det är vad jag borde göra.

Dagen på jobbet har gått relativt fort.
Försöker att inte bli påverkad om/när
människor stressar upp sig.
Jag är inte en stressad människa.
Allt löser sig. Det löser sig alltid.
Har gjort milkshakes på löpande band.
Vart trevlig mot otrevliga fransmän.
Lyckas med mönster på (endel) kaffe.

Det är ofta jag kommer på mig själv
av att vara i min lilla bubbla.
Ibland kan jag tycka det är rätt trevligt.
Men nu på sista tiden tycker jag att det
är otroligt jobbigt. Känner mig avskärmad.
Jag brukar inte påverkas av saker runtomkring,
människor runtomkring. Men jag kanske borde?

Jag vill bara vara nöjd med livet.
Jag är aldrig nöjd.
Det är sjukt jobbigt att aldrig vara nöjd.
Kommer det alltid vara så?
Kommer jag aldrig vara helt tillfreds?