Det vackra livet.

sneakpeak....

Vaknade till blå himmel och sol på innergården.

Jag tror på att detta kommer bli en bra dag.
Jag vill att allt ska gå vägen så jag kan kramas
med mina nära och kära i helgen. Jag behöver det.

Jag är inte den som ger upp, eller är jag det?
Jag har alltid sett mig själv som envis,
men har jag tappat det på vägen?
Jag vet att jag kan, men det gör det samma
om nån annan vet det eller inte. Get it?
Jag tror det är en dålig sak, hur ska jag ändra på det?

Det luktar höst ute.
Jag vill dra på mig mössa och gå ute i solen i all evighet.
Vill andas ny, ren, frisk luft.

Jag är kär.