This is where everything is nothing.

Tonight's your last chance to do exactly
what you want to
And this could be my night
This is what makes me feel alive
Makes you feel alive

Here is where we both go wrong
So tie me up and toss this key
'Cause for now we're living
-

Klockan ringde, hörde den knappt men långt bort flåsa livet mig nacken.
Utanför täcker fanns verkligheten,
det kalla golvet påminde mig om att vintern snart är här.
Av ren rutin var kaffekokarens välkända ljud igång.
Någon tryckte in fast forward på klockan, och jag hade bråttom.
Öppna dörren till sovrummets lugna vrå och väckte
kärleken i mitt liv med en puss på kinden.

Kaffekoppen var fortfarande full och stod kvar på handfatets kant
när jag med andan i halsen snabbt låste ytterdörren
(Går det ens att låsa ett lås med nyckel fort?)
Grinden smällde igen bakom mig och trikken körde förbi
på gatan utanför, det var i den sekunden jag börja springa.
Flåsande som en gasell som sprungit för livet när jag
tryggt satt mig ned på trikkens välsuttna säte.
Morgonens första lugn infann sig.

Klev av på stationen vid sköyen när jag för
första gången denna morgon kände den bitande kylan.
Hälsade god morgon och satte mig fint tillrätta vid datorn.
Två möten, oändligt många 'Hej jag heter Jenny'
och en åtta bitars sushilunch senare
är jag speedad på kaffe och på väg
mot trikken för att inse att den just har gått.
Försöker finna ut när nästa buss eller trikk stannar upp
på min hållplats för att ta mig hem.

Hör ljudet av trikkens skärande ljud i spåret
och vänder mig om för att se vilken håll den kör.
Jag har tydligen turen på min sida,
för den är på väg i rätt riktning, hem.
Försöker undgå att damen med alldeles för blont
(för att vara äkta)
och alldeles för mycket smink,
för att endast ha sminkat sig i morse
ska se att jag stirrar mig blind av förvåning.
Jag lyckas, hon är antagligen så van vid att
folk stirrar att hon inte ens märker det.

Skyndar mig förbi den mörka delen av Oslo.
Är brugata verkligen norge eller är det i själva verket Somalia?
Sekunden efter jag hängt upp jackan på hattstället
öppnas dörren av min älskade sambo och pojkvän.
Jag får en puss i utbyte av en kram
och inser hur mycket jag har saknat honom idag.
Jag smyger ner min näsa i hans nacke
och känner lukten av kärlek.
Tar ett djupt andetag och känner mig trygg.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0