Bubblan.
Ofta känns det som jag är i en bubbla,
inifrån en åskådare av världen utanför.
Som en vägg, en genomskinlig vägg
skiljer mig från alla andra människor.
Ibland hör jag inte vad som händer runt omkring mig,
jag har varit där men minns inga detaljer.
Det känns som det finns en spärr,
som jag inte kan lossa på som hindrar mig från att delta i världen som pågår.
Månaderna, veckorna flyter ihop.
Jag längtar efter något som är långt fram
och märker inte när jag är i längtan förens den är förbi.
Jag känner mig maktlös inför livet. Jag liksom svävar i min bubbla,
snuddar bara vid marken så snabbt att jag inte hinner
få några intryck av hur världen ser ut.
Jag hinner inte andas in innan jag studsar ifrån marken
jag trodde mina fötter stod stadigt på.
Känner inte lukten av platsen jag är på,
känner inte pulsen av andra människor.
De saker mina händer greppar försvinner mellan mina fingrar
innan jag hinner förstå vad det är.
Är det såhär livet ska vara,
ska man inte kunna få grepp om livet?
Jag vaknar på morgonen för att min klocka ringer,
går upp för det är bestämt att jag ska det.
Av ren rutin gör jag mina morgonsysslor
utan att riktigt förstå att jag gör det.
Jag skyndar mig till tåget för att inte missa det,
för missar jag det kommer jag försent
till det jobbet jag är, har blivit.
Jag vet egentligen inte vad det är jag skyndar till.
Men det bara är så, inga frågor.
För jag har redan svaren till de frågor jag inte vågar
eller av nån anledning inte vill ställa.
Jag är på jobbet i 7,5 timmar, mer eller mindre för det är så det är.
Tiden går obemärkt förbi och plötsligt sitter jag på tåget igen,
men nu åt andra hållet.
Tillbaka till väckarklockan,
tillbaka till en ny dag på samma rutinmässiga spår.
Dagen har gått, och jag har inte hunnit reflektera över vad jag har gjort.
Jag har bara gjort det, jag har bara levt en dag till av mitt liv. På ren rutin.
Är det detta som kallas hamsterhjulet?
De gånger jag stannar upp,
de gånger jag lyckas få grepp och hålla fast.
Stanna upp i den snurrande omvärlden,
då jag lyckas få hål på bubblan.
De gånger, förstår jag inte hur det hunnit gå en dag, en vecka, en månad.
Vart var jag när tiden gick?
