Det vackra livet.

---

Äntligen över!
Lägenheten är utflyttad och skinande ren.
Aldrig mer flytta, skulle jag gärna vilja kunna säga.
Men jag vet ju att så är inte fallet. Men ett tag kvar
tills nästa flytt iallafall. Har ju lägenheten i Oslo
till sista april. Så ska passa på att bara njuta :)

m & p kom förbi och hjälpte.
Så snällt, men gosh! Som att
ha mini-hitler där. Om vi säger såhär:
jag och min mamma har inte riktigt
samma nogrannhet. Jag bara kör och tycker
det blir fint. Så kommer hon efter och synar.
Synen hon ser är hon inte nöjd med.
Vafan liksom, HUR noga måste man vara?!
Men hon är för go, hade inte ens bett dom
hjälpa till. Jag tycker om mina föräldrar.
Linda och Hugo var också med,
Hugo tog ett stadigt grepp och moppen
och svirande runt i hela lägenheten.
Han ville ju givetvis vara delaktig.
Det går så fort nu! Han springer runt
som ett litet yrväder och ska vara med
precis hela tiden. Shit vad jag kommer
missa en massa när jag inte är här.
Men samtidigt, kan ju inte stanna här
för att min syrra har fått barn.
Det är hennes liv, jag måste leva mitt.
Men det känns lite i hjärtat.

Nu är väskan (väskorna) packade.
I morgon är det verkligen dags!
Jag längtar så jag spricker.
I morgon behöver jag aldrig mer
vara ifrån min kille såhär onödigt
länge! Kommer få vakna med honom
varje dag! Det känns mer än underbart,
vilken lyx liksom!

Nu borde jag verkligen sova,
hur ska det gå när jag är uppspelt?

Är fortfarande helt fast i mina tatueringstankar.
Det är så vackert!