Det vackra livet.

Idag (som alla dagar på detta jobb) är det jobbigt att jobba.
Så svårt att komma igång, helt tom i huvudet. Nollställd.
Det spelar ingen roll om jag vaknar pepp, för när jag sätter
mig tåget blir jag segare än nånsin. Är trött all over igen.
Går som en zombie från centralen till jobbet, minns inte
ens efter att jag har gått bara att jag är på jobbet.
Timmarna flyter ihop och jag vet egentligen inte vad jag gör
eller vad jag gjort. Det blir lunch, jag försöker ta mig bort
från vardagen. Drömma mig i den friska luften.
Klockan påminner mig om att gå tillbaka och avklara
eftermiddagen. På något sätt går tiden, helt plötsligt är
klockan äntligen dags att gå hem. Eller hem och hem,
till tåget för att komma hem 1½ timme senare.
Tycker jag om mitt liv nu? Knappast.