Nästa sista tisdagen på jobbet.


Oh yes, nedräkningen är en faktum.
Det börjar kännas nu. Att jag faktiskt
ska sluta, att jag aldrig mer ska åka
det där tåget fram och tillbaka varje dag.
Eventuellt så kan det tänkas att jag får
ett liv efter den här torra ettårsperioden.
Somna på tåget, vakna i ett ryck.
Man mår inte bra när man sover en
till timme efter att man vaknat, ätit frukost
och duschat. Idag mår jag, om möjligt,
ännu sämre. För jag vet vad som väntar
hemma. Packapackapacka.



[Att försvara ett fel är att fela igen]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0