Det vackra livet.

Pratade nyss med Annelie på Sunlight,
det va bland det jobbigaste jag någonsin gjort.
Visst, jag har sagt upp mig från jobb tidigare.
Men det har varit för att jag har velat sluta,
för att jag inte trivs.
Jag vill inte sluta med spinningen,
det är ju det älskar, och Annelie är värdlens mest
underbara människa som jag verkligen
kan lära mig så sjukt mycket av.
Det här känns inte det minsta kul, fan.
Sen att hon säger att dörren alltid står öppen,
att jag ska höra av så fort jag är i stan igen,
det gör ju bara allt så mycket svårare.
På ett bra sätt liksom, 
men ändå shit vad jag kommer sakna det.