Det vackra livet.

Jag går, ensam. Jag är inte som dom.
Stressade med vässade armbågar.
Jag är lugn, fridfull. Jag är kär.
De går med sina höga klackar
och svänger på höfterna.
De andas stockholm, de är stockholm.
De tror jag avundas dom, de tror de är
någonting mer än vanliga människor.
Jag vill aldrig bli som dom,
jag vill aldrig knuffa någon med vässad armbåge.
Jag vill aldrig låta mig påverkas av stressen.
That's why I'm leaving.