Saknad.
Hål i mitt hjärta. Saknar Oslo. Saknar människorna i Oslo.
Visste inte vad jag ville då, vet inte vad jag vill nu, vet inte vad jag vill sen.
Stört att man måste haka upp sig på uteblivande svar.
Jag kommer inte veta. Inte i går, inte idag, inte i morgon.
Living on the edge?
Känns mer som jag eftersträvar trygghet även fast det är det sista jag vill just nu.
Nu är jag i Sverige igen iallafall. Hur känns det då?
Känns som en tung sten släppts från hjärtat då jag flytta ur lägenheten.
Så mycket ångest, problem, otrevlighet..allt bara släppte.
Men att lämna Oslo, se staden i backspegeln.
Bli mindre och mindre för att försvinna från min näthinna.
Den tog hårt, som en käftsmäll eller ett tappa-andan-slag i magen.
Lever i tron att jag kommer att komma tillbaka till Oslo.
Men kommer jag vekligen det?
Känns inte det som att åka tillbaka i livet?
Är det kanske ett avslutat kapitel.
Är det som är i Oslo på riktigt, eller är det bara ett mellanting mellan det riktiga livet?
Allt känns så tillfälligt i Oslo, så på låtsas.
Har träffat helt underbara människor men det är få som jag kommit nära.
De flesta är mest kompisar, som man pratar med, festar med, umgås med.
Men de flesta vet jag egentligen inte så mycket om och visst det kan va skönt.
Helt villkorslöst bara hänga med sköna människor. Men ändå, jag saknar det där äkta.
Jag har äkta här, detta är på riktigt. Här är allt allvar. Vi snackar den nya tv-bänken och att nån sparar till en 1,80 säng eller en flat-sreen. Men när blev sånt viktigt? Vem bryr sig om vad man har för tv? Här är det som att man lever för hela livet, Där lever man för dagen. För nuet. Vad är äkta och vad är fejk? Vad är viktigt?
Vad vill jag ha? Vill jag ha trygghet eller vill jag leva för stunden?
Kommentarer
Trackback
