tankerensning.
ar massor i mina tankar men vet inte vart jag ska børja.
Så många delar i mitt liv som jag borde reda ut men jag vet inte om jag vill egentligen.
Før det kommer ændå inte leda nånvart så jag kan lika gærna bara låta det vara.
Men, det går inte før jenny.
Jag fungerar inte så, skulle många gånger gærna vilja vara
mindre komplicerad men har insett att jag ær sån och
kommer fortsætta vara det. Bara att acceptera att jag alltid kommer tænka och
analysera alldeles før mycket.
Varfør tænker jag alltid på framtiden?
Tænker på vad som ska hænda sen, i alla situationer.
Tænker liksom redan på vad jag ska gøra efter costa rica, mexico.
Varfør kan jag inte bara tænka på nuet, allt løser sig och planer førændras.
Och jag ær øppen før førændringar men varfør måste jag tænka så mycket?
Har kommit fram till att jag har bekreftelsebehov, men det har væl alla mænniskor.
Klart man vill ha bekreftelse, i allt man gør.
Ær man duktig på jobbet, vill man ju høra det.
Man vill høra att man ær duktig som trænar, det sporrar en att hålla i gång.
Och træffar man en kille, vill man gærna høra att han tycker att man ær søt och tycker om att vara med en.
Det ær bekreftelsebehov, men inte øverdrivet. Utan bara normalt.
Och det står jag før, tænker kræva bekreftelse før annars trøttnar jag.
och får jag inte den normala dosen av bekreftelse så vill jag ændå inte stanna och upptæcker jag gærna det tidigare æn sent.
Vill ut och resa samtdigt som jag vill vara hær.
Men alla kommer snart åka hærifrån, några har redan åkt.
Så nær jag och carran kommer komma ivæg till costa rica, mexico kommer ændå inte alla vara kvar hær.
Så då kommer situationen vara annorlunda, men just nu vill jag inte vara någon annan stans æn hær.
Trivs otroligt bra med alla mænniskor runt omkring mig, trivs hur bra som helst med staden och har børjat tycka vældigt bra om sats tillochmed. Klart jag saknar hælsomagasinet men sats børjar arta sig.
Tror det kænns jobbigt med alla tankar før man på nåt sætt håller tilbaka och vill inte slæppa in mænniskor før næra inpå før att de snart kommer førsvinna ur ens liv. Vilket verklgen komplicerar allt och det ær nog dærfør jag tænker så himla mycket.
Egentligen vill jag inte tænka men det ær så sorgligt och så svårt att inte tænka att det bara ær før nu som det ær så kul och allt ær så bra.
det ær klart att det sækert kommer att vara bra sen med, nær vi åkt hærifrån och sagt hej då till alla vænner hær.
Kommer ju træffa nya mænniskor och kommer sækerligen hålla kontakten med alla vænner som jag fått hær.
Men fan, det ær ændå så jævla svårt.
Kommentarer
Trackback
