under stjärnorna.


all the stories across the sky, drew our own constellations.


Vad gör man när man vet vad man vill, men man kan inte.
det är för långt bort, för långt ifrån och det finns
inga realistiska möjligheter att det ska kunna gå vägen.
men ändå, är det just det enda man går och tänker på.
Att känna den otrillräckligheten är ingen lätt lek.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0